Jag tror inte på tomten. Jag vågar inte påstå att alla 21-åringar har förstått att tomten faktiskt inte existerar. Det finns säkerligen en skara tappra människor i min ålder som fortfarande tror på den gamle mannen med vitt skägg som dyker upp på julafton. Jag tycker inte att jag på något sätt missat något genom att som barn tro att tomten finns och att gott uppförande kommer att belönas med julklappar, men jag tycker att det är fel. Rent pedagogiskt. Teckenekonomi, eller guldstjärnesystemet om man så föredrar, går kort sagt ut på att den som visar på gott uppförande belönas med något av för denne värde. Så långt låter det kanske vid en första tanke bra, men faktum är ju att de allra flesta barn i Sverige får sina julklappar oavsett hur mycket de har bråkat med sina syskon, misskött skolan eller på annat sätt misslyckats i att nå eftersträvansvärt beteende. Så, för att ta det ett steg vidare; hot. "Tänk på att tomten ser allt du gör, du måste vara snäll för att få julklappar". Trots att jag inte har egna barn säger något mig att det är en ganska dålig uppfostringsmetod. I alla fall om hotet sällan eller aldrig verkställs. Handlar det om att man ska styra någon annans beteende, för att själv bli tillfredsställd? 
"Han såg ut som ett barn på julafton", förmodar jag är ett tämligen vanligt uttryck. Det betyder kort sagt att den omtalade är glad, såsom barn är på julafton då de ges presenter. Signaler sänds ut om att den totala lyckan uppstår i och med att man får. Vad hände med att ge? 
När jag för två år sedan var i Centralamerika diskuterade jag julen och dess alla bestyr med några salvadoraner. Vi berättade för varandra hur vi brukar fira julen och när jag kom till den delen som innebär tomtens visit framåt julaftons kväll, såg de ut som frågetecken. Jag förklarade att han kommer med julklappar till "alla snälla barn", och att alla svenska barn tror på tomten tills de blir något äldre och får berättat för sig att han faktiskt inte finns. I El Salvador vet alla barn att tomten är en symbol för julen, han syns i barnprogram och finns som julpynt, men inte mer än så. Om det beror på sunt förnuft eller att de flesta där lever med sämre ekonomi än vi i Sverige, vet jag inte säkert, men i mina öron låter det i alla fall vettigt. Barn i El Salvador lär sig att julen är en högtid då familjen samlas för att i första hand fira Jesu födelse och för att umgås. Trots mitt starka tvivel till all religion på vår jord, är julen en religös högtid i grunden, och att fira högtidens egentliga betydelse låter mer vettigt än julklappshysteri, tycker jag.